...

Så många gånger jag vart där bak & fallit. Så många gånger jag rest mig upp.
Att aldrig kunna bli sedd, eller accepterad.
Att ge av sig själv & satsa allt man har. Men man får inget tillbaka.
Att bara räcka åt ibland men aldrig helt. Jag är så förbannad på vissa personer.
Några som gjorde mig hel, som va min andra halva är borta.
Tänker inte ta den skit jag inte är värd. Ingen ser dt jag ser.
Ni känner inte känslan jag känner.
Ni tänker med ögonen & inte med hjärnan.
Ibland kan det passa bra, men nu tar det stopp.
& jag kommer lova mig ett löfte som jag tänker hålla.
Kommer inte låtsat längre. jag tänker stå för vem jag är.
Det borde ni oxå göra.








Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0