Långa Dagar Blev Till Nätter Sen Till År
En längtan så stor. Minns varje dag jag lidit.
Har gått genom livet med en övertygelse,
att jag satt något spår, som har haft betydelse.
Aldrig besvarad, aldrig tillmötes.
En kärlek så varm, utan den.. vilket öde.
Från vinter till vår, sen sommar till höst.
Trots att tiden vart svår så gav kärleken tröst.
Hjärtan som slår, Vi står där vi stod.
Minns det som igår, första gången du log.
Som om jag snubblade pladask,
på marken & bara dog.
Som om jag låg ner på marken & blev slagen.
Betraktade ditt hår när det fångades av vinden.
Som att svimma på en bergstopp utav svindeln,
sen den stunden satt jag fast i ett nät förtrollad bunden.
Tappa hjärtat i knät, kunde inte tänka logiskt eller sunt.
& för varje sekund som du inte fanns där blev det tungt.
Började sakta uppvakta på avstånd i brev,
men det spelade ingen roll vad jag skrev.
Du hade inte fastnat ät, inte fattat än,
vilken kärlek som fanns att bara hämta den.
Men efter ett tag det började korresponderas.
Mina förhoppningar dom väcktes, för att sen raseras.
Du flyttade utomlands någon annanstans.
Gav bort din hand till en annan.
& breven som skrevs, kom aldrig fram.
Och drömmar i mitt liv har jag aldrig förlagt
Aldrig nått fram så jag älskat på avstånd
Nu är det mitt tåg och dax för avgång
Stiga på aldrig tveka en minut
För att allt som flyger upp måste landa till slut
Kan inte titta tillbaks trots min vilja är stark
Vi vandrar iväg utan vidröra mark
Men mitt hjärta det brann & min åtrå va sann.
Kommentarer
Trackback
